fredag 30 december 2011

GOTT NYTT ÅR!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla, kända och okända därute. Min make har bjudit mig på en överraskning, en hemlig resa över nyårshelgen. Imorgon bär det iväg någonstans, jag vet inte vart. På nyårsdagen far vi vidare ner till hans släkt i Skåne.
Så idag har handlat om att "knyta ihop" säcken och rensa den där att-göra-listan.
 I natt sydde jag ihop bården på den skotska sockan, som nu syns från avigsidan. Påbörjade sockans skaft.
 Fick äntligen tummen ur och skickade iväg ansökan om lärarlegitimation.
 Det här var ännu mera fall av tummen ur. Handlade om mammas fastighetstaxering. 10 minuter i telefonkö - inte så farligt kanske - lite gnatigt samtal med dam på taxeringsmyndigheten, genomgång av varje post i förslag till fastighetstaxering - gav noll och intet resultat. Nå, nu är även den stenen vänd på.
 Och så - dags att börja packa inför nyårshelgen! :)
Än en gång: Gott nytt år!

torsdag 29 december 2011

Kilravock kilt hose

Bården till kiltstrumpan framskrider sakta men säkert.
 Sockorna finns här:


 Detalj, kommer tyvärr inte närmare med min kamera.

 Och granen står så grön och grann i stugan... Ser lite rörigt ut, men det har sin förklaring. Granen fick flytta på sig, för...

Maken fick ett dartskåp till sin darttavla i julklapp, och den måste förstås få hedersplatsen.
Sönerna vaknade förresten så småningom igår :). Och äldste sonen höll sitt löfte och sprang med mig. Tur att han var med, annars hade jag nog gått större delen av rundan. Yngsta förmågan har lovat springa med mig idag, men nu är frågan om jag inte bangar. Har sprungit två dagar i rad, behöver kanske en vilodag. Får se...

onsdag 28 december 2011

God fortsättning!

God fortsättning till alla er "därute". Jag är än så länge lite "hemlig" och trevande med min blogg, så jag vet inte om jag når ut till någon, men jag har fått några kommentarer och jag blir jätteglad för dem. Om du har hittat hit är du hjärtligt välkommen med kommentarer och frågor.
Det är över en månad sen jag skrev mitt senaste inlägg. När jag funderade över vad jag hade att visa upp blev jag förvånad över hur mycket jag faktiskt hunnit med. Det är väl så att stickningen är lite av min terapi. Det har varit en intensiv månad.
 Några dagar innan mitt allra senaste blogginlägg gick mamma till läkaren. Sen det läkarbesöket har jag varit så fruktansvärt orolig för henne. Något har känts alldeles galet, och det kändes som om läkaren bommade lite med diagnosticeringen och skickade hem henne med fel mediciner. Men så kan man ju inte tänka som lekman... resonerade jag med mig själv. Ge nu den - mycket starka - antibiotikan lite tid så blir hon säkert bättre.
 Det blev hon inte och min förfärliga känsla av att något var fel tilltog. Jag bor ungefär 10 mil ifrån mamma, så jag kan inte åka dit dagligen, precis, men vi åkte en helg i början av december och min oro tilltog. Jag var tveksam till om vi skulle lämna henne i det tillstånd hon befann sig. Vi stannade över dagen, försökte se till att hon hade det bra, och åkte hem. Men jag vaknade på måndagmorgonen och kände att, nej, det är inte okej, nu åker jag och kör henne till akuten.
 Sagt och gjort och tack och lov för det! Mamma blev väl omhändertagen på sjukhuset. Det var så skönt att se hur bra allt fungerade efter allt man läst om sjukvården. Hon blev kvar i tio dagar. Efter det var det vårdplanering och hemgång... I allt har det varit en massa turer fram och tillbaka till mamma. Nu har allt ordnat sig. Jag hämtade henne några dagar före julafton och hon stannade över hela julhelgen. Livet har förändrats och hon är väldigt medtagen, men nu får hon hjälp av hemtjänsten och rätt mediciner.

 Under tiden har det varit december-hektiskt på jobbet.
 Och ändå har jag hunnit med följande:
Sjal i mohairgarn från Turkiet. Julklapp till mamma. Här har hon den på sig. Mönstret kommer från drops design. Sjal med björnbärsmönster.
En kväll virkade jag ljuslyktor att ha på soffbordet.


Nu kommer bilderna lite huller om buller... De här handledsvärmarna stickade jag egentligen redan i somras. Allt utom den virkade kanten. Jag slutförde dem nu i mellandagarna och gav dem till mamma. Hon har fått ett par grå likadana tidigare och använder dem flitigt. Hon är så mager och frusen om handlederna.

Så därför fick hon ännu mera stickat i julklapp... Ett par torghandskar. I somras deltog jag i en hantverksförsäljning och dessa torghandskar "blev över". De var ett experiment med strukturen "daisy stitch" som jag sett på youtube. Har sett den på svenska kallas "bellis" i en stickbok jag har som visar upp olika sticktekniker.

Jag ville ha likadana själv, fast i andra färger. Så i somras påbörjade jag dessa i den underbara färgkombinationen lindgrönt - syrenlila - grått. Men jag tyckte bellis-stickningen var så besvärlig så jag stoppade undan en färdig och en påbörjad torghandske i en påse som jag sen lyckades förtränga så den  inte ens funnits med i mitt medvetande som ett av mina ufo-s. Nu under mellandagarna satt jag mycket i soffan och höll mamma sällskap. Hon var svårt medtagen och slumrade mycket framför TV:n. Jag satt i soffan bredvid och plockade fram mina halvfärdiga alster. När jag nu tog tag i bellis-tekniken igen efter att han stickat en och en halv candle flame och kämpat med den spetsstickade orangefärgade sjalen (se tidigare inlägg) så tyckte jag det var riktigt behaglig stickning. Så kanske har jag lärt mig något under hösten, ändå. :) Torghandskarna blev färdiga i ett nafs.  (Den spetsstickade orangefärgade har nu övertagit torghandskarnas funktion som effektivt bortträngt projekt.)

Nu har jag tre nya projekt på gång. :) Vad vore livet utan några pågående projekt? (Och nej, den orangefärgade onämnbara räknas inte dit...Den är nog snarare färdig att baklänges-stickas.)
Detta blir kanske en benvärmare nån gång om jag blir nöjd. Jag har en bild i huvudet hur jag vill ha mina benvärmare. Med denna bild och med visdomsord från nätet (det är ingen konst att sticka benvärmare, det är bara att sticka en tub) grep jag mig glatt an verket. Jag har alltså inget mönster att gå efter, vid det här laget vill jag väl för sjutton gubbar kunna sticka en TUB utan mönster! Men ack nej. Den obstruerar. Jag får absolut inte till masktätheten. Jag har mycket att lära när det gäller förhållandet mellan garnets tjocklek och vilka stickor man ska använda. Detta är ett rauma-garn, ganska tjockt, jag tycker egentligen det lämpar sig för stickor stl 5 ungefär, men när jag la upp resåren med 5:or blev resåren för lös. Ändrade till 4 för att sen byta till 5 när benet börjar. Blir inte riktigt bra i alla fall. Resåren är alldeles för elastisk. För övrigt passar diametern, men den sitter för slappt. Ja, så där sitter jag och brottas i min TV-soffa. Har du några tips eller synpunkter när det gäller garn vs stickstorlek så blir jag jätteglad...Jag vet att det inte finns nån easy way, det är provlappar och masktäthet som gäller, men finns det något tips tar jag gärna emot det.

Pågående projekt nr 2. Den här är riktigt spännande. Hittade ett "recept" på skotska sockor på nätet. Detta är bården till sockan som sen har ett riktigt långt skaft. Jag har en klänning som jag skulle vilja ha ett par grova långsockor till och de här sockorna var precis vad jag tänkt mig. Stickas på stickor 2,5.


Och så min candle flame nr 2, som sakta framskrider. Jag tar ett varv nu och då, t.ex. när jag blir för arg på mina benvärmare.
 Framskrider gör också denna dag. Jag undrar...sover tonårssönerna verkligen fortfarande? Hur länge var de uppe i natt? Äldste sonen har lovat följa med mig ut och springa idag. Idag är det lite mer vinteraktigt ute. Vi hade faktiskt nån minusgrad i morse och det var frost på ängen när jag tittade ut genom sovrumsfönstret.
 Jag var ute och sprang igår också. Då var det 7 plusgrader och solen sken. Åkrarna låg gröna! Det var verkligen vackert, men det kändes inte som december.
 Idag ska jag vara med på online stickcafe på facebook. Jag har inte provat det förut, det ska bli skojigt.
Därmed avslutar jag dagens inlägg. Ha en skön avslutning på det gamla året! Guter Rutsch, som man säger i Tyskland.

lördag 19 november 2011

Avslutade objekt

Tiden rusar... jag hinner inte blogga, men jag hinner sticka. Förstår inte riktigt när jag stjäl mig till de där stunderna. Något for i mig förra helgen. Jag bestämde mig för att avsluta sockorna som legat så länge.
Makens sockor klara och används flitigt. Det har blivit kallare ute och bergvärmen hänger inte med riktigt. Men nu traskar vi alla omkring i våra sockor här hemma.
Mina gröna sockor blev... gröna, helt enkelt. Jag hade svårt för den väldigt gröna färgen. Det trodde jag inte när jag valde garnet. Då tyckte jag färgen var underbar. Jag kände att jag inte skulle kunna ha dem på mig om jag inte balanserade upp den gröna färgen på något sätt. Det blev lite fria broderier.

Så. Städat upp lite i skamvrån. Så skönt. Då återstår bara sjalen till mamma då... och det orangea åbäket som jag repat upp sisådär 4-5 ggr. Då sätter jag mig ner i soffan som en förnuftig människa och stickar klart dem, eller hur?

Nej men oj... hoppsan. En ny candle flame. Var kom den ifrån, tro?
Men, strängt taget, vad har förnuft med stickning att göra?

söndag 6 november 2011

Voffor blir det på detta viset?

Jag berättade att jag påbörjat denna lilla raring. Jag hade lite problem med mönstret först, men efter åtskilliga upprepningar tyckte jag äntligen jag knäckt koden och stickade förnöjt på. I bilen på väg till Stockholm igår hann jag ganska långt. Tyckte det var konstigt att det blev fler och fler maskor på ena halvan av sjalen...


När jag kom hem och sträckte ut sjalembryot för att titta på det... så såg det ut så här. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är 40 maskor på ena sidan om mittmarkeringen och 70 maskor på den andra. Och ser ni hur fin högerhörnan har blivit? Att jag inte märkte det...men jag satt i bilen och var upptagen av att hålla rätt på alla k2tog och SSK och SK2P. Och tyckte dessutom att jag var så duktig, för det stämde varje gång jag kom till slutet på varvet.
Jag tror jag vet var felet ligger. Så nu är det bara att repa upp och se glad ut. Börja om från början... Kanske ödet som vill tala om för mig att jag har en rad UFO:s som väntar på mig och kanske borde jag koncentrera mig på dem istället.

Allhelgonahelg

Vi åkte till Skogskyrkogården i går kväll. Det var så vackert med alla tända ljus.

 Vi gick runt en lång stund. Vilken ljusmanifestation.

fredag 4 november 2011

En ut en in..?

Igår maskade jag av sista maskan på Candle flame.


Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag egentligen hade velat ha den större. Men den blev ju så himla lång därbak och jag var rädd att den skulle kännas för tung.


Samtidigt som jag hade velat ha snibbarna längre. Jaja, nu är det gjort.
Och gör jag då som varje förnuftig människa skulle göra, dvs konstaterar belåtet att nu är ett UFO avklarat, nu griper vi oss an nästa? Ack nej. Jag startar genast på ett nytt projekt. Jag är novis när det gäller att sticka sjalar, men tyckte det var så otroligt roligt så jag var bara tvungen att kasta mig över något nytt.


Så. Nu slipper jag få sjalabstinens i TV-soffan. Jag krånglade en hel del med vilket mönster jag skulle välja. Påbörjade ett, men fick repa upp tre ggr. Hur jag än räknade hamnade mönsterdelarna inte på rätt ställe. Det fanns inget diagram till den beskrivningen, bara beskrivet med ord, och jag fick inte till det. Till slut gav jag upp. Nu har jag startat på "Spring thaw" av CheriMcEwen, hämtat från Ravelry. Jag har aldrig varit en mästare på bruksanvisningar. Jag brukar ge mig i kast med "verkligheten" - i form av en apparat eller ett mönster eller för den delen en bloggmall - först och sen lär jag mig efter hand, när problemen dyker upp. Förmodligen skulle jag bespara mig själv en hel del problem om jag läste och funderade innan. "Det är alltid bäst att tänka efter före", sa han inte så, vår käre Tage Danielsson.
 Så alltså har jag nu kastat mig rakt ut i detta nya stickeri utan att ha en aning om hur det ska slutföras :). Man stickar "body of shawl" först och sen tillkommer "edging" om jag förstått saken rätt. Jag tar det steg för steg. Hur ska man kunna förstå en terräng genom att läsa en karta? Det är min filosofi.

Det här är garnet jag använder till mitt nya sjal-experiment. Köpt i garnbutiken i Alanya. En blandning på 70% ull och 30% akryl. Ett nystan på 100 g kostade 3 TL. (Ungefär 11 SEK med dagens kurs.)


Här är högen som följde med mig hem denna gång. Eftersom vi bara var nere över en långhelg nu i oktober hade jag inte mycket med mig i resväskan. Skulle jag ta en liten väska med mig - eller min vanliga stora med plats för mycket garn? Valet var självklart.

Så här ser området ut i Alanya där vi har vår lägenhet. Det här är utsikten från vår balkong på tredje våningen. Vi köpte lägenheten i januari 2010, så det hela är ännu ganska nytt och att skaffa sig en fastighet i ett annat land har varit - och är - en intressant erfarenhet.
För mig betyder språk mycket. Vi har valt att etablera oss lite mer stadigvarande i Turkiet och då tycker jag det är vanlig elementär hövlighet gentemot folket till vars land jag kommer att försöka lära mig lite av språket. Jag har hunnit gå två nybörjarkurser i turkiska, men jag kan inte påstå att jag ens är i NÄRHETEN av att kunna konversera. Jag kan hjälpligt beställa på kafeer och restauranger och jag kan säga vilka färger och material jag vill ha på garnerna i garnbutiken, för den gamla damen som brukar expediera mig kan inget annat språk än turkiska. Men problemet är att om jag säger de få turkiska ord jag kan är det som att dra proppen ur en flaska - jag får ett flöde av entusiastiska turkiska ord tillbaka, och där står jag - som en fågelholk.
Nästa sommar ska jag tillbringa lite länge tid i Alanya, har jag tänkt. Våran nattvakt på området går och pluggar engelska nu och vi har kommit överens om att hjälpas åt. Jag hjälper honom med engelskan och han hjälper mig med turkiskan.
Nå, dags att återgå till verkligheten. Jag har långbakat kött i ugnen över natten. Det ska tas ut nu och läggas i saltlag. Mannens dotter kommer ikväll och vi ska fira halloween. Kanske skulle ta ett tag med städkvasten också? Ha en skön helg, allihopa därute!




tisdag 1 november 2011

Wips och FO:s

Jag läser många av era bloggar, alla kära stickvänner därute, och jag blir så otroligt inspirerad. Vill gärna sälla mig till er skara, även om jag inte är på långa vägar så produktiv som många av er.
 Min stick-karriär började för ett par år sen... Eller för länge sen, beroende på hur man ser det. Min mamma är textilare och jag lärde mig sticka och virka av henne. Jag virkade rätt mycket som tonåring. Sen tog andra intressen över. För ett par år sen vaknade mitt intresse för handarbete till liv igen. Jag fick för mig att jag skulle sticka ett par sockor. Det hade jag aldrig gjort. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och stavade mig igenom mitt första mönster från Drops design.
 Många hälar senare kan jag konstatera att jag bara börjat ana vidden av stick-riket.
 Nå, här kommer i alla fall en liten kavalkad utav det jag åstadkommit de senaste månaderna. Plus mina 4 WIP:s. Och liksom jag sett att många av er gör, säger jag nu STOPP till mig själv. Inget mer garn, inga fler knit-pro-tippar (det där ljuvliga setet i symphonie wood...) förrän mina 4 arbeten är avslutade. 2 av dem är sockor och jag är trött på sockor nu. Men de ska av stickorna!

 Först några färdiga skapelser. Sockor till äldste sonen. Ribbningen ur boken "Sensational knitted socks" av Charlene Schurch. Twin rib, heter den här. Jag lade upp 72 maskor på stickor 2,5. Garnet är från Turkiet. Jag fyller alltid resväskan när vi är där. Det är ett 100 % ullgarn, 5 TL (1 Tl är ung. 3,6 SEK) för 100 g superwash ull.
Yngste sonen fick annan färg och annat mönster. Ribbningen heter "oblique openwork". Ett behagligt, elastiskt mönster. Som vanligt upplägg 72 maskor, stickor 2,5. Gör jag på alla sockor till mina tre gubbar nu för tiden.
Så här ser "oblique openwork" ut vid lite närmare skärskådande. Den snor sig lite, men hemskt skön att ha på!
En sjal som skulle bli en tubsjal. Kanske syr jag ihop den, kanske repar jag upp den. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Som så ofta blev jag förälskad i en textur. Kommer inte ihåg vad detta sätt att sticka heter, jag såg det på youtube. Jag började på prov, det såg så kul ut. Och vips hade det blivit en hel sjal, men egentligen är den för bred och för kort. Jag är inte riktigt nöjd. Stickad på stickor nr 8 i Vamsegarn.
Men visst är väl ytan underbart vacker? Den ser nästan krokad ut. Känns så, också. Jaaa...och garnet är lite för tjockt, den är liksom inte mysig och gosig att ha runt halsen. Det lutar starkt åt upprepning.

Och så till de där sorgliga WIP:s som snart övergår till att vara UFO:s.
Sockor till maken. Ytterligare en ribbning ur "Sensational ribbed socks", men det var alltså tredje paret ut inom loppet av några veckor och plötsligt bara tvärtröttnade jag på allt vad sockstickning hette. "Slipped-stitch rib" heter den här varianten.
Tjaa.. de här sockorna.. vet jag inte ens riktigt när jag påbörjade. De är nog inga WIP:s längre. De har legat och marinerat i "borde"- lådan bra länge nu. Men är det inte onödigt? Nästan klara, och de går ju så fort att sticka egentligen. Det här är min standardmodell till mig själv. Inte alltför långt skaft, dubbelt garn så de blir som nästan tovade. De är så varma och sköna. Jag har dem som tofflor. Jag stickar nog klart dem när innevarande par är utslitna.
 Men just nu har jag ju roligare saker för mig:

Underbara Candle flame! Jag påbörjade den strax innan jag for till Turkiet för två veckor sen. Stickade därnere tills garnet tog slut - trots att vi bara var nere några dagar.Jag avhöll mig från att åka till lokala garnbutiken och inhandla mer garn eftersom jag visste att jag hade 5 nystan till därhemma. (Istället åkte jag till lokala garnbutiken och inhandlade en massa annat godis. Får nog vid tillfälle visa upp bilder på alla garnnystan som åkte med hem den här gången.)
 Sen jag kom hem har den troget legat i knäet på mig i TV-soffan. Varm och skön att sticka på.

Vackra ljuslågor. Jag har sett i ett par andra stickbloggar att några har valt att sticka den med 3 aviga mellan lågorna. Jag kan förstå varför. Egentligen skulle jag kanske inte vilja ha den längre nu, men en bra bit bredare. Men.. nu får den bli såväl lång som bred.
Och till sist. Julklapp till mamma.


Mohairgarn från Turkiet. Jag köpte in ett ganska stort parti när vi var nere sommaren 2010. De kostade bara några TL/nystan. Jag köpte både blåmelerat och brunmelerat garn. Nu sitter en sjal på stickor nr 12 och väntar på att bli en julklapp till min mamma. Mönstret kommer från Drops design. Mönstret kallas björnbärsmönster. Jag kan inte se något namn på sjalen på diagrammet jag dragit ut på nätet, men det är modell 0-290.
Närbild på "björnbären". Syns det något i allt luddet?
Klockan är 4 på eftermiddagen och skymningen faller utanför fönstret. Dags att sätta sig i TV-soffan med en kopp kaffe och ljus både i ljusstaken och på stickorna!

onsdag 13 juli 2011

Blåbär och jogging

Idag har varit en produktiv dag. Förmiddagen var sval och molnig. Jag gick ut i skogen vid halvtio på förmiddagen. Jag behöver inte gå många meter - vi har en stig rakt ut i skogen bakom huset. Efter två och en halv timme var jag tillbaka med 3 liter blåbär. Man får kämpa för sina bär i år, men jag är envis och vill i alla fall ha lite i frysen när vintern kommer. Det är så mysigt på helgmorgnarna, min man brukar gå upp och göra smoothies av vad vi nu råkar ha i frys och kyl och så kommer han upp med kaffe och smoothie till mig. Jag visualiserade dessa vitaminkickar när jag kröp runt i blåbärsriset och sjasade bort myggor och fästingar. Nej, faktiskt bara en fästing. De där små rackarna är en smolk i glädjebägaren, men ska man tänka så finns ju många smolkar. I år har vi ju också blivit varnade för dvärgbandmaskar. Jag vågar inte äta blåbären råa. Jag kokar ihop dem med socker och fryser ner röran i portionsförpackningar. Sen kan man ta upp det och göra vad man vill - smoothies, som sagt, eller paj eller kräm eller något annat gott.
 Jag gick hem med mina bär och stack ut direkt igen på min 7,5 kilometersrunda. Jag njuter inte av själva löpningen, men jag njuter av känslan mellan mina träningspass. Känslan när man har sprungit är så skön och det är skönt att orka springa upp och ner för trapporna hemma.(Tvättstugan i källaren och sovrummen på övervåningen.)
 När jag kommit hem gjorde jag något jag aldrig gjort, tror jag. Eller kanske nån enstaka gång. Jag målade tånaglarna och smorde in fötterna med en fotkräm som stått i skåpet hur länge som helst, men som jag aldrig tagit mig tid att använda. Skönt att pyssla om fötterna lite. Jag har problem med fötterna av och till. Jag tror det hänger ihop med mina joggingskor. När nästa lön kommer ska jag köpa nya.
 Sen la jag mig i TV-soffan och åt god mat och tittade på en film. 
 Imorgon ska jag åka hem till min mamma och hjälpa henne med trädgården.
 Hmmm... lustigt, det här. Jag vet ännu inte hur jag vill ha det med bloggen, vad jag vill och hur anonym jag vill vara, eller ens om jag vill skriva på svenska. Skulle jag lika gärna kunna skriva dagbok? Jag provar mig fram ett tag och ser.

tisdag 12 juli 2011

Test

De senaste dagarna har jag varit alldeles uppslukad av en blogg som jag hittade av en ren slump. Jag ska länka till den senare, när jag vet hur allt fungerar. Nu skriver jag en test-text för att se hur sidan ser ut. Den bloggen - och kommunikationen jag har haft med bloggens innehavare - gjorde mig lite nyfiken på det här med bloggande. Precis som hon känner jag att det är något jag vill göra för min egen skull. Dels har jag mycket jag vill dokumentera. Dels är det skönt att bara skriva av sig ibland.
 Men nu går åskan, så nu borde vi kanske dra ur alla apparater här hemma? Det är torrt i markerna så det var riktigt skönt när det kom en rejäl regnskur för en liten stund sen. Åskan, däremot, kan jag både ha och mista.
 Hmm.. ingen mer åskknall. Jag skriver en liten stund till och hoppas på det bästa.
 Denna tappra bloggare, som har inspirerat mig så mycket, bjuder på sig själv och sitt liv på ett sätt som stämmer till eftertanke. Hon hjälpte mig t.o.m. när jag - efter ett uppehåll på några veckor - gav mig ut och sprang igår. Jag sprang "7 och en halvan". Kroppen muttrade till en början. Jag har ingen lätt match med mig själv när jag motionerar. Jag har en bild i huvudet av att jag studsar fram, lätt som en gasell, men verkligheten matchar inte riktigt. Dessutom har jag en liten röst som motarbetar mig. "Men nu har du väl sprungit långt nog? Du är ju i ganska bra form egentligen. Det räcker, unna dig att gå nu."
 Igår övervann jag mitt motstånd genom att tänka på min bloggvän som bor i en liten bergsby i Turkiet. Jag tänkte på henne och hennes vardag, hur motigt och stretigt och många gånger fattigt hon och hennes man har haft det, men hur hon ändå gnetar på, dag efter dag. Hon håller modet uppe och ger aldrig upp och tillvaron är inte alltid så glamorös men hon finner glädje i det lilla. Den bilden gav mig också en smula mer uthållighet när jag lunkade min runda i solgasset.
 Idag har jag plockat blåbär för andra gången denna säsong. I förrgår plockade jag 1 1/2 liter och det blev lika mycket idag. Den förra omgången använde jag direkt, till en paj. Dagens skörd kokade jag upp och rörde med socker. Jag ska frysa ner det och använda till makens födelsedagstårta i slutet av månaden. Jag hoppas komma ut och få några liter till i frysen. Det är inte jättemycket blåbär i år. Man får vara ganska ihärdig om man ska skaka fram en liter ur skogen. Idag var jag ute i en och en halv timme.
 Så. Det får räcka som test.