lördag 19 november 2011

Avslutade objekt

Tiden rusar... jag hinner inte blogga, men jag hinner sticka. Förstår inte riktigt när jag stjäl mig till de där stunderna. Något for i mig förra helgen. Jag bestämde mig för att avsluta sockorna som legat så länge.
Makens sockor klara och används flitigt. Det har blivit kallare ute och bergvärmen hänger inte med riktigt. Men nu traskar vi alla omkring i våra sockor här hemma.
Mina gröna sockor blev... gröna, helt enkelt. Jag hade svårt för den väldigt gröna färgen. Det trodde jag inte när jag valde garnet. Då tyckte jag färgen var underbar. Jag kände att jag inte skulle kunna ha dem på mig om jag inte balanserade upp den gröna färgen på något sätt. Det blev lite fria broderier.

Så. Städat upp lite i skamvrån. Så skönt. Då återstår bara sjalen till mamma då... och det orangea åbäket som jag repat upp sisådär 4-5 ggr. Då sätter jag mig ner i soffan som en förnuftig människa och stickar klart dem, eller hur?

Nej men oj... hoppsan. En ny candle flame. Var kom den ifrån, tro?
Men, strängt taget, vad har förnuft med stickning att göra?

söndag 6 november 2011

Voffor blir det på detta viset?

Jag berättade att jag påbörjat denna lilla raring. Jag hade lite problem med mönstret först, men efter åtskilliga upprepningar tyckte jag äntligen jag knäckt koden och stickade förnöjt på. I bilen på väg till Stockholm igår hann jag ganska långt. Tyckte det var konstigt att det blev fler och fler maskor på ena halvan av sjalen...


När jag kom hem och sträckte ut sjalembryot för att titta på det... så såg det ut så här. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är 40 maskor på ena sidan om mittmarkeringen och 70 maskor på den andra. Och ser ni hur fin högerhörnan har blivit? Att jag inte märkte det...men jag satt i bilen och var upptagen av att hålla rätt på alla k2tog och SSK och SK2P. Och tyckte dessutom att jag var så duktig, för det stämde varje gång jag kom till slutet på varvet.
Jag tror jag vet var felet ligger. Så nu är det bara att repa upp och se glad ut. Börja om från början... Kanske ödet som vill tala om för mig att jag har en rad UFO:s som väntar på mig och kanske borde jag koncentrera mig på dem istället.

Allhelgonahelg

Vi åkte till Skogskyrkogården i går kväll. Det var så vackert med alla tända ljus.

 Vi gick runt en lång stund. Vilken ljusmanifestation.

fredag 4 november 2011

En ut en in..?

Igår maskade jag av sista maskan på Candle flame.


Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag egentligen hade velat ha den större. Men den blev ju så himla lång därbak och jag var rädd att den skulle kännas för tung.


Samtidigt som jag hade velat ha snibbarna längre. Jaja, nu är det gjort.
Och gör jag då som varje förnuftig människa skulle göra, dvs konstaterar belåtet att nu är ett UFO avklarat, nu griper vi oss an nästa? Ack nej. Jag startar genast på ett nytt projekt. Jag är novis när det gäller att sticka sjalar, men tyckte det var så otroligt roligt så jag var bara tvungen att kasta mig över något nytt.


Så. Nu slipper jag få sjalabstinens i TV-soffan. Jag krånglade en hel del med vilket mönster jag skulle välja. Påbörjade ett, men fick repa upp tre ggr. Hur jag än räknade hamnade mönsterdelarna inte på rätt ställe. Det fanns inget diagram till den beskrivningen, bara beskrivet med ord, och jag fick inte till det. Till slut gav jag upp. Nu har jag startat på "Spring thaw" av CheriMcEwen, hämtat från Ravelry. Jag har aldrig varit en mästare på bruksanvisningar. Jag brukar ge mig i kast med "verkligheten" - i form av en apparat eller ett mönster eller för den delen en bloggmall - först och sen lär jag mig efter hand, när problemen dyker upp. Förmodligen skulle jag bespara mig själv en hel del problem om jag läste och funderade innan. "Det är alltid bäst att tänka efter före", sa han inte så, vår käre Tage Danielsson.
 Så alltså har jag nu kastat mig rakt ut i detta nya stickeri utan att ha en aning om hur det ska slutföras :). Man stickar "body of shawl" först och sen tillkommer "edging" om jag förstått saken rätt. Jag tar det steg för steg. Hur ska man kunna förstå en terräng genom att läsa en karta? Det är min filosofi.

Det här är garnet jag använder till mitt nya sjal-experiment. Köpt i garnbutiken i Alanya. En blandning på 70% ull och 30% akryl. Ett nystan på 100 g kostade 3 TL. (Ungefär 11 SEK med dagens kurs.)


Här är högen som följde med mig hem denna gång. Eftersom vi bara var nere över en långhelg nu i oktober hade jag inte mycket med mig i resväskan. Skulle jag ta en liten väska med mig - eller min vanliga stora med plats för mycket garn? Valet var självklart.

Så här ser området ut i Alanya där vi har vår lägenhet. Det här är utsikten från vår balkong på tredje våningen. Vi köpte lägenheten i januari 2010, så det hela är ännu ganska nytt och att skaffa sig en fastighet i ett annat land har varit - och är - en intressant erfarenhet.
För mig betyder språk mycket. Vi har valt att etablera oss lite mer stadigvarande i Turkiet och då tycker jag det är vanlig elementär hövlighet gentemot folket till vars land jag kommer att försöka lära mig lite av språket. Jag har hunnit gå två nybörjarkurser i turkiska, men jag kan inte påstå att jag ens är i NÄRHETEN av att kunna konversera. Jag kan hjälpligt beställa på kafeer och restauranger och jag kan säga vilka färger och material jag vill ha på garnerna i garnbutiken, för den gamla damen som brukar expediera mig kan inget annat språk än turkiska. Men problemet är att om jag säger de få turkiska ord jag kan är det som att dra proppen ur en flaska - jag får ett flöde av entusiastiska turkiska ord tillbaka, och där står jag - som en fågelholk.
Nästa sommar ska jag tillbringa lite länge tid i Alanya, har jag tänkt. Våran nattvakt på området går och pluggar engelska nu och vi har kommit överens om att hjälpas åt. Jag hjälper honom med engelskan och han hjälper mig med turkiskan.
Nå, dags att återgå till verkligheten. Jag har långbakat kött i ugnen över natten. Det ska tas ut nu och läggas i saltlag. Mannens dotter kommer ikväll och vi ska fira halloween. Kanske skulle ta ett tag med städkvasten också? Ha en skön helg, allihopa därute!




tisdag 1 november 2011

Wips och FO:s

Jag läser många av era bloggar, alla kära stickvänner därute, och jag blir så otroligt inspirerad. Vill gärna sälla mig till er skara, även om jag inte är på långa vägar så produktiv som många av er.
 Min stick-karriär började för ett par år sen... Eller för länge sen, beroende på hur man ser det. Min mamma är textilare och jag lärde mig sticka och virka av henne. Jag virkade rätt mycket som tonåring. Sen tog andra intressen över. För ett par år sen vaknade mitt intresse för handarbete till liv igen. Jag fick för mig att jag skulle sticka ett par sockor. Det hade jag aldrig gjort. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och stavade mig igenom mitt första mönster från Drops design.
 Många hälar senare kan jag konstatera att jag bara börjat ana vidden av stick-riket.
 Nå, här kommer i alla fall en liten kavalkad utav det jag åstadkommit de senaste månaderna. Plus mina 4 WIP:s. Och liksom jag sett att många av er gör, säger jag nu STOPP till mig själv. Inget mer garn, inga fler knit-pro-tippar (det där ljuvliga setet i symphonie wood...) förrän mina 4 arbeten är avslutade. 2 av dem är sockor och jag är trött på sockor nu. Men de ska av stickorna!

 Först några färdiga skapelser. Sockor till äldste sonen. Ribbningen ur boken "Sensational knitted socks" av Charlene Schurch. Twin rib, heter den här. Jag lade upp 72 maskor på stickor 2,5. Garnet är från Turkiet. Jag fyller alltid resväskan när vi är där. Det är ett 100 % ullgarn, 5 TL (1 Tl är ung. 3,6 SEK) för 100 g superwash ull.
Yngste sonen fick annan färg och annat mönster. Ribbningen heter "oblique openwork". Ett behagligt, elastiskt mönster. Som vanligt upplägg 72 maskor, stickor 2,5. Gör jag på alla sockor till mina tre gubbar nu för tiden.
Så här ser "oblique openwork" ut vid lite närmare skärskådande. Den snor sig lite, men hemskt skön att ha på!
En sjal som skulle bli en tubsjal. Kanske syr jag ihop den, kanske repar jag upp den. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Som så ofta blev jag förälskad i en textur. Kommer inte ihåg vad detta sätt att sticka heter, jag såg det på youtube. Jag började på prov, det såg så kul ut. Och vips hade det blivit en hel sjal, men egentligen är den för bred och för kort. Jag är inte riktigt nöjd. Stickad på stickor nr 8 i Vamsegarn.
Men visst är väl ytan underbart vacker? Den ser nästan krokad ut. Känns så, också. Jaaa...och garnet är lite för tjockt, den är liksom inte mysig och gosig att ha runt halsen. Det lutar starkt åt upprepning.

Och så till de där sorgliga WIP:s som snart övergår till att vara UFO:s.
Sockor till maken. Ytterligare en ribbning ur "Sensational ribbed socks", men det var alltså tredje paret ut inom loppet av några veckor och plötsligt bara tvärtröttnade jag på allt vad sockstickning hette. "Slipped-stitch rib" heter den här varianten.
Tjaa.. de här sockorna.. vet jag inte ens riktigt när jag påbörjade. De är nog inga WIP:s längre. De har legat och marinerat i "borde"- lådan bra länge nu. Men är det inte onödigt? Nästan klara, och de går ju så fort att sticka egentligen. Det här är min standardmodell till mig själv. Inte alltför långt skaft, dubbelt garn så de blir som nästan tovade. De är så varma och sköna. Jag har dem som tofflor. Jag stickar nog klart dem när innevarande par är utslitna.
 Men just nu har jag ju roligare saker för mig:

Underbara Candle flame! Jag påbörjade den strax innan jag for till Turkiet för två veckor sen. Stickade därnere tills garnet tog slut - trots att vi bara var nere några dagar.Jag avhöll mig från att åka till lokala garnbutiken och inhandla mer garn eftersom jag visste att jag hade 5 nystan till därhemma. (Istället åkte jag till lokala garnbutiken och inhandlade en massa annat godis. Får nog vid tillfälle visa upp bilder på alla garnnystan som åkte med hem den här gången.)
 Sen jag kom hem har den troget legat i knäet på mig i TV-soffan. Varm och skön att sticka på.

Vackra ljuslågor. Jag har sett i ett par andra stickbloggar att några har valt att sticka den med 3 aviga mellan lågorna. Jag kan förstå varför. Egentligen skulle jag kanske inte vilja ha den längre nu, men en bra bit bredare. Men.. nu får den bli såväl lång som bred.
Och till sist. Julklapp till mamma.


Mohairgarn från Turkiet. Jag köpte in ett ganska stort parti när vi var nere sommaren 2010. De kostade bara några TL/nystan. Jag köpte både blåmelerat och brunmelerat garn. Nu sitter en sjal på stickor nr 12 och väntar på att bli en julklapp till min mamma. Mönstret kommer från Drops design. Mönstret kallas björnbärsmönster. Jag kan inte se något namn på sjalen på diagrammet jag dragit ut på nätet, men det är modell 0-290.
Närbild på "björnbären". Syns det något i allt luddet?
Klockan är 4 på eftermiddagen och skymningen faller utanför fönstret. Dags att sätta sig i TV-soffan med en kopp kaffe och ljus både i ljusstaken och på stickorna!