onsdag 6 juni 2012

Äntligen!

De bosniska sockorna klara, fästade in till sista tråd. Titta så fina!

Sockornas baksida med läcker randig sula.

Och så här ser framsidan ut.


Jag är förtjust i bården - som jag just nu glömt vad den heter - som ofta förekommer i överkanten av det som jag lite luddigt betecknar som "etniska sockor". (För vilka sockor är inte etniska?) Etniska sockor, i min något dimmiga begreppsvärld, härstammar från ett område från balkan i väster till Afghanistan i öster, ungefär. Norr-syd-sträckningen har jag inte riktigt klart för mig. Dessa tankar härstammar förstås från Priscilla Gibson-Roberts utmärkta bok "Ethnic socks and stockings". Ja, se där, hon använder ju uttrycket "ethnic".

Prydlig avigsida. Alla trådar fästade.

De ligger här istället. Va? Var det inte fler. Den där högen ser inte så imponerande ut.

Så här långt har jag kommit på sockan jag påbörjade häromdagen, inspirerad av Anna Zilboorgs bok "Fancy feet". Jag har experimenterat med färgsättningen. Jag är inte helt nöjd, men det har fört det goda med sig att jag är lite mer klar över hur jag vill göra nästa gång.


Det här är samma mönster fast tvärtom. Inte uppåner som man tror vid en hastig anblick, utan färgerna är omvända. Det som är vitt på den övre är lila på den undre o vice versa. Den effekten, det faktum att båda färgfälten ofta (alltid?) är lika betydelsefulla i turkiska mönster, vill jag leka lite mer med i nästa par sockor. Nu återstår den alltid lika sura uppgiften att göra en till LIKADAN.

Så här ser sulan ut. Hälen ännu inte stickad, den ska in där vid den lila randen. Och mina improviserade inte helt organiska ökningar syns rätt tydligt på den här bilden. Det är svårt att prova sig fram till vad som blir lagom när man stickar turkiskt, tycker jag, eftersom hälen inte är på plats. Alltså får dessa sockor istället bli ett pilotprojekt. Jag vill så gärna hitta en modell som inte är så trång. Jag har ju ändå inga extremt stora fötter eller extremt tjocka vader, ändå känns alla turkiska sockor så trånga. För att inte tala om vad som händer när jag går in i en turkisk klädaffär och ska prova ett par jeans. Då känner jag mig som big mama. Jag får leta längst ner i högen efter XXXL. Nej, jag skojar inte. Jag är inte slank som en sylfid, men inte ser jag mig som en XXXL. Hemma drar jag 42-44.  Nåväl. Kulturella skillnader. Eller nåt. Nu ska jag sticka vidare en stund denna nationaldag.