söndag 17 februari 2013

Stickpaus...

Min högerarm har spökat lite av och till. I förrgår tog jag stickpaus igen.
Men innan dess hann min lilla tvåändsstickade provvante bli kvar.
 
 
Allt utom trådarna som hänger löst längst ner. De får hänga till på torsdag, då är det kurs igen.


 
Jag har fyllt år och förärats med så här fina saker. :)
 

 
Jag har svårt att hålla fingrarna borta från något textilt. När jag inte kunde sticka igår sydde jag istället. Jag har länge tänkt sy ett stickfodral.

 
Det tog lite tid. Jag vill inte påstå att jag "svängde ihop" det. Jag hade ingen färdig plan utan tänkte ut allt eftersom arbetet framskred, vilket resulterade i några missar längs vägen.

 
Men till slut var det klart och jag är mer än nöjd. Jätteskönt att samla alla stickor!

 
Ihoprullat. Jag hade inga band hemma att knyta ihop fodralet med, så jag sydde dem av ett gammalt skjorttyg.

 
Hjärtat av samma skjorttyg plus en liten spetsrest. Pärlorna kommer från ett halsband som gick sönder för länge sen. Jag har sparat dem med tanken att de kommer till användning en dag.
 
Idag är det grått och tö. Snön kanar ner från taket och då och då hör vi tunga dunsar när den släpper taget.
Ha en skön söndag!


4 kommentarer:

  1. Den där lilla provvanten började jag också med. Det är ett bra sätt att lära sig tvåändsstickning på. Var försiktig med din arm - vila mycket! Men det är svårt att hålla sig borta från stickningen....
    :-))

    http://pysselfarmor.bloggplatsen.se/

    SvaraRadera
  2. Jaa, det kan jag verkligen skriva under på :). Att det är svårt att hålla sig borta från stickningen, alltså. Men efter att ha suttit vid datorn en stund idag värkte armen ännu mer, så frågan är om det är stickarm eller datorarm. Eller en kombination av båda.

    SvaraRadera
  3. Grattis i efterskott! Jag har aldrig provat tvåändsstickning men blir alltid imponerad när det visas upp - så vackert!

    SvaraRadera
  4. Väldigt fint stickfodral, det kan du verkligen stoltsera med tycker jag :)
    Tvåändsstickning har jag tittat på länge. Väldigt länge. Men än så länge (så många länge det blev nu då) har jag inte vågat mig på det. Får bli längre fram :p

    SvaraRadera