måndag 11 februari 2013

Titta, jag kan...! :)

Min kamera kommer tyvärr inte närmare.Svårt att se detaljerna. Jag får be sonen fota vid tillfälle, han har bättre objektiv. Men, hur som, jag är helt fast! När jag satt och gnetade i fredags, efter att ha varit på första träffen i kursen i tvåändsstickning, tänkte jag att "ja, ja, intressant teknik, detta, inget för mig, förstås, men det är kul att ha provat på". På lördagen tog jag upp stickorna igen och tänkte att, jag provar på detta så länge jag går kursen. Och plötsligt började långfingret hitta rätt... och plötsligt började tummen förstå vad den hade för uppgift i sammanhanget. Och plötsligt var jag inne i det där härliga nybörjarflödet...när man har börjat med något nytt och det är så himla kul.
 
Jag vet inte om jag stickar väldigt hårt eller om detta är normalt för tvåändsstickning. Min mobil kommer inte att få plats i min övningsvante. Men det gör inget. Jag är så kär i min lilla övningsvante. Den behöver inte duga till nånting. Det räcker med att den är. :)

Tumkilen. Men nu...nu tätnar mystiken. Nu ska man sätta 16 maskor på hjälptråd. Hur då? (Som vanligt?) Och hur fortsätter man arbetet? Klipper man av tråden? Får se om jag lyckas lösa det själv. Annars hojtar jag till, Eva-Lotta.

 
Här blir det ett krusmönster på ovansidan av handryggen.
Som inspiration: Titta på alla dessa vackra vantar! Och alla fina vantar på denna blogg.