söndag 16 november 2014

Många projekt och en resa

Hej alla därute! Det är en märklig känsla att sätta sig och skriva i bloggen efter en stunds tystnad. En känsla jag sett många ge uttryck för i olika bloggar är att man ju är osäker på om någon läser. Jag läser själv många bloggar, men är dålig på att lämna kommentarer. Periodvis försöker jag, för det finns så många fantastiska bloggar och vi behöver alla känna att vi blir lästa. Jag blir otroligt inspirerad när jag ser alla fantastiska alster ni gör. Vilken handarbetsskatt som finns ute i vårt land.

Ett jätteroligt initiativ är Eddys och Koftans garn- och sjalklubb. Jag kommer inte att gå med - jag har för mycket annat på gång - men tycker det är en toppenide.

En upptäckt för mig i höst är General Hogbuffer. (Ravelrylänk.) Vilken designer. Om du är sockstickare - gå in och kika. Man dreglar över vartenda mönster - och alla ligger ute gratis! Jag skulle verkligen vilja hitta mer info om honom - ja, för det är en man, men det är också i stort sett den enda information jag lyckats hitta om honom, trots googling.

 
 
Den här godingen är ett av mina pågående projekt. Eisern, heter den. (Bilden lånad från Ravelry.)
 
 
 
Den här sjalen har jag redan stickat ett exemplar av, som jag gav till min svärmor. Nu håller jag på med en till mig själv. Mönstret är från boken Knitted lace of Estonia. Jag bifogar ingen bild på mitt pågående projekt. Den ser just nu mest ut som en ljusgrå trasselsudd. Men jag har kommit ganska långt, snart bara spetskanten kvar.
 
 
Och vad är nu detta? :) Ja, Arne och Carlos lär ju inte ha undgått någon stickare. Själv fick jag ett ex av denna bok i julklapp av min svärmor. Jag tror det var förra året. Eller förrförra? Hur som helst, varken min svärmor eller jag trodde väl nånsin jag skulle sticka en endaste kula ur denna bok. Hon gav mig den mest på skoj, hon hade egentligen tänkt ge mig någon annan bok som var slut. Både hon och jag tyckte det där med att sticka julkulor verkar lite väl nördigt, men det är många fina mönster i boken som man kan använda på sockor e.d.
 
Men så...
 


 
...fann jag mig plötsligt sittandes, stickandes julkulor. Det är inte möjligt. Jag - sticka julkulor? Det visade sig vara otroligt mysigt och avkopplande. Ett så lagom litet projekt. En julkula visade sig vara precis vad man orkar åstadkomma när vardagen svämmar över. Och de blir så sköna och avstressande att hålla i handen.
 Boken rekommenderar stickor 3. Jag använde stickor 2,5.
 
 
Det här är kula nr 1 i boken. Snökristall.
 
 
Kula nr 26. Föga förvånande heter den Dans kring granen.

 
Och så har vi nr 49. Ren, kort och gott.
 

 
Nr 32. Hjärterum. Arne och Carlos hänvisar till ordspråket "Där det finns hjärterum finns det stjärterum."

 
Och slutligen kula nr 17, Selbu. Detta är ett mönster som använts mycket på Selbuvantar, skriver författarna. De har bl.a. sett mönstret på en damkofta i en stickbok från 1948.
 
 
Jag har ännu ett projekt på gång. Denna fantastiska väst/kofta. Ypsilon, designad av Hanne Falkenberg. Vi var på Sommerfuglen i Köpenhamn förra julen, min man och jag. (Haha, jag borde kanske skriva att jag var till Sommerfuglen medan min man tåligt parkerade sig i en hörna i butiken tillsammans med en annan tålmodig gubbe. På Sommerfuglen var det en bit kvar till det jämställda samhället.) Vi brukar ta en tur till Köpenhamn när vi är nere och hälsar på släkten i Malmö. Där fastnade jag totalt för Ypsilon, men dumsnål som man blir ibland köpte jag den inte. (Alltså mönster plus garn.) Men när jag kom hem kunde jag inte glömma den. Så jag fick skicka efter ett materialpaket istället.
 
 
Men den här bilden gör inte alls färgerna rättvisa.

 
Och inte den här heller... Det är så ljuvliga färger som heter saker som fuchsia, vallmo och curry.
Jag stickar på rundsticka 3,5. (Minnesanteckning till mig själv.)


Det är som bekant november. Jag ser att många har bekymmer med att fota nu. Jag kan bara sälla mig till klagokören. Det är gråväder idag och kommer nog inte att bli bättre ljus än såhär.
 
 Annars tillhör jag den sällsynta skara som inte klagar på november. Jag gillar verkligen den här månaden. Nu är vi så priviligierade så vi kan åka och tanka sol med jämna mellanrum, men även förr, när jag inte hade den möjligheten, tyckte jag om hösten. Oktober och november, mystiska dimmor över ängar och hav, skogen doftar av förmultnande löv. Mmmm... Och så kommer man in och tänder ljus och sitter och mysstickar.
 

Här var det en annan sorts mysstickning. Mysstickning vid poolen. Vi åkte till Alanya på höstlovet. Stickningen är "Water for the elephants", en socka designad av Rose Hiver. Jag har stickat den förut.
 

 
Jag badade i poolen, men det var mer bara för att... för så himla skönt var det inte.
 
 
Däremot badade vi i havet. Det var riktigt riktigt skönt nu! I somras var det nästan för varmt, sådär så det inte svalkade. Vi gjorde en utflykt till Demirtas och där var stranden såhär fin.
 
 
Och vi for upp i de underbara bergen. Det är svårt att förklara vad det är med bergen. De är magiska. Den här bilden gör dem inte rättvisa.
 
 
Fika uppe vid borgen. Vi åker snart tillbaka igen.



 
Ha en skön söndag!
 

 
 



 
 







lördag 18 oktober 2014

Nysytt

Ja... så sprang halva hösten iväg.
Men trots att det gått fort har jag på något märkligt vis lyckats sy en del.
Jag går en sykurs i klädsömnad i höst. Den pågår 6 ggr och vi har bara 2 ggr kvar. Och samtidigt har vårat stickcafe´börjat igen. Vi är riktigt många nu. Jätteroligt! Så jag både stickar och syr och det känns som om jag brer ut mig över hela huset med mina projekt. Tur att jag har en tålig och stöttande familj. :)

 
Det här är mönster V9010, en skjorta/tunika från Vogue. Den är det plagg jag blivit mest nöjd med hittills i höst.

 
Jag älskar fickor på mina plagg. Nästan mönsterpassade. Jag har bommat lite, om man ska vara petig. Men varför ska man vara det? :)
 

 
Bakifrån. Inga konstigheter. Ett lättsytt mönster.


Det här mönstret utgår från linnet M21854. (Neue Mode/Stil.) Jag har lagt till en ärm. Jag har gjort som Anna Neah tipsar om. Jag sparar mönster till ärmar jag trivs bra med i en speciell plastficka. Så jag minns inte varifrån ärmen kommer ursprungligen.
 

 
Jag hade bara små tygbitar kvar när det var dags för ärmarna, så jag skarvade ihop tyget. Det blev som en designdetalj, som min sylärare Joumana var vänlig nog att formulera saken.
Nu i efterhand tycker ärmisättningen ser slarvig ut och att ärmen ser för stor ut. Men det är inte värre än att jag ändå trivs i tröjan. En bra vardagströja, helt enkelt.
 
Och appropå Anna Neah: Ni tittar väl på Hela Sverige syr ? Anna Neah är en av deltagarna. Jag har följt hennes blogg det senaste året. Hon syr fantastiska klänningar. Gå in och kika!
 
 
Det här är en toille. Egentligen är mönstret till en jacka, jacka J, "Jacket with back tie" ur Yoshiko Tsukioris bok "Happy homemade, sew chic".

 
 
Jag har flera av Yoshiko Tsukioris mönsterböcker. I en del av dem är mönstren för små för mig, men funkar att anpassa. (Som jag skrev i ett tidigare inlägg.) Men några av böckerna har mönster anpassade för västerlänningar, med lite större storlekar.
 

 
Mönstret är som sagt tänkt för ett lite kraftigare tyg. Men jag gör nån slags kimono-aktig blus utav det i ett viscosetyg med vackert fall. Här hänger det tillklippt på provdockan.
 

 
Nu är det bara att sy ihop delarna. :)
Hoppas du får en skön helg med tid för lite skapande!


måndag 11 augusti 2014

FO och ny toille

 
Så här blev den. Min kombination av W+X ur Yoshiko Tsukioris "Clothing for everyday wear". Nu känner jag mig nöjd med det här mönstret för ett tag. Det får bli det första mönstret i min "TNT" - pärm. Bara att ta fram och använda igen.
På bilden har jag hängt dit ett halsband från Marimekko som jag köpte i Marimekkos butik i Helsingfors i somras.

  
Snett bakifrån. Jag har ingen fotograf hemma just nu, så det får bli provdockebilder. Det var svårt att få till ljuset när jag försökte fota mig själv i spegeln, eftersom det är så mörkt tyg i klänningen.
Jag har sytt in klänningen i sidorna efter att jag tog den här bilden. Modellerna i boken är stora och jag hade ju förstorat ytterligare. Efter att ha provgått med klänningen en dag på jobbet kände jag att rörelsevidden var lite too much.
 
Nästa utmaning: Byxa K. (Samma bok.) Jag kan inte rotera bilden, så ni får titta snett.
 
Jag sydde en toille av dessa byxor i ett glesvävt lintyg som jag har använt att sy gardiner av en gång i tiden. Modellen är skön och löst sittande, men jag har återigen förstorat mönstret för mycket. Byxan sitter bra över höfterna men är för stor i midjan och för vid i benen. 
 
Ja, så här blir det när jag fotar mig själv i spegeln. :) Jag håller för ansiktet för att kläderna ska synas.
I bakgrunden syns mitt nya, välorganiserade syrum. :) Jag vet, det är en lyx att ha ett syrum. Jag njuter av den lyxen varje dag. :)
Detaljer. Fickan hittade jag på själv, den fanns inte med i mönstret. Jag gillar vecken i bensluten, även om bensluten är för vida. När jag väl trimmat storleken tror jag jag kommer sy flera par av den här modellen  för den trivs jag i!
 
 
 
 
 


 
 




lördag 9 augusti 2014

Ny toille - finputsning pågår


Ännu en toille av W+X. (Se tidigare inlägg.) Jag var så nöjd med min förra klänning och har burit den sen den var färdigsydd. Så jag tyckte mönstret var värt en finputsning. Mina axlar kutar framåt något. Som ett resultat av det glider axelsömmen ner mot ryggen och drar med sig halslinningen. Jag måste ständigt rätta till mina överdelar. I den här toillen flyttade jag fram axelsömmen. Den ligger jätteskönt på axeln.

 
 
Men det blev nåt skumt med resten av ärmen... Haha, så är det när man inte är erfaren sömmerska. En ändring här får märkliga konsekvenser där. Ibland kan det vara ett detektivarbete att lista ut varför. Det här fixar jag till idag. Vill ha trekvartslånga ärmar på nästa klänning.
 
 
 
Jag ritade om halslinningen. Blev nöjd med antydan till hjärtform.
 
Trevlig helg!
 
 
 
 
 
 

 





torsdag 7 augusti 2014

Tillbaka i syrummet

Hoppas ni alla därute har haft en härlig sommar. Den pågår fortfarande, men, som jag läste hos Fasta maskor och lösa funderingar nyss, "bonden skvallrar om att sensommaren är här". Sonen och jag har övningskört en hel del de senaste veckorna och överallt kör vi förbi åkrar som dignar av gyllengul säd. Det är både vackert och lite, lite vemodigt... De olika årstiderna har ju alla sina stämningar.

 Jag har haft en underbar sommar, som jag skrivit lite om här i bloggen. Efter Turkiet åkte ena sonen och jag en sväng till Finland och hälsade på några av alla våra fina, härliga släktingar där. Jag har jättemånga kusiner. Vilken rikedom!!

Vi har hunnit vara hemma och bry oss om huset lite också. Och jag fick ett ryck och blev lite huslig och lagade mat och bakade bröd och frös in matlådor. Ända tills....

Ända tills SYLUSTEN dök upp. Och då, när den kommer, då blir jag fullständigt hänsynslös. Allt får vika. T.o.m. min egen hunger. Jag sa till min make att sylusten är ett utmärkt bantningspiller. Jag har inte tid att äta! Jag får ett sånt sug att sy så allt får förfalla. Tvätten får ligga kvar i tvättmaskinen tills det är dags att tvätta om den. Familjen får leva på de matlådor jag lyckligtvis lagade till förra veckan. Nåja, nu är de vana att laga mat själva, jag är ingen husmor, precis. Och jag bryr mig inte om att jag inte ätit lunch halvfyra på eftermiddagen... jag har bara inte haft tid.

Det är underbart. Detta saliga tillstånd varar bara några dagar. Sen händer det att jag vaknar upp, yr och rufsig, och tittar på plaggen jag åstadkommit. "Men vad är DET DÄR??? "

 Fast den här gången.... den här gången tror jag faktiskt det blir bra!! Jag tror att jag äntligen, efter att ha sytt och sytt och sytt i två års tid, har hittat ett TNT. Det som alla amerikanska bloggerskor kallar "tried and true - pattern". Ett mönster som funkar, som man kan använda flera gånger!

 
 
Det började med en plötslig lust att organisera i syrummet. Ja, och den lusten kom sig av att två hjälpsamma ynglingar avlägsnade en stor möbel som stått där. Plötsligt såg jag möjligheter med den frigjorda ytan. Tygerna veks ner i lådor som ska ställas upp på en hylla. (Som ska monteras ihop när sylusten svalnat lite. Hm.)
 På bilden hänger en toille på provdockan, en toille till en A-linjeklänning, ett mönster från Stoff och stil. Jag sydde aldrig klart den. Gjorde sen en A-linjeklänning som fortfarande hänger ofärdig därför att... nej, den historien orkar jag inte dra just nu.
 
 
 Sen började jag kika på mönstren i den här boken. Fantastiska, inspirerande kreationer. Jag har två böcker till av Yoshiko Tsukiori. Jag la dem på is före sommaren. Jag ryms inte i bokens måttabell, inte ens i storlek L. Och nånstans har jag läst att om man behöver förstora ett mönster allt för mycket förstör man den ursprungliga designen. Det känns inte så roligt att erkänna, men de flesta av mina mått är 10 - 15 cm över bokens L.
 Men fördelar man det hela vägen runt om blir det 2-3 cm ökning/söm, tänkte jag nu och kände att jag måste testa.
 
 
 
 Det var den här modellen, modell X i boken, som väckte min "sewing mojo".
Då och då dyker det upp bilder i bloggar eller på facebook, en stolt sömmerska som skriver "den här har jag svängt ihop på några timmar". Sånt har aldrig hänt mig. Jag blir alltid djupt imponerad och förstår inte hur man gör när man "bara svänger ihop nåt".
 Men nu... den här gången! Det här mönstret VAR faktiskt så enkelt. Jag förstorade mönstret till mina mått, klippte till tyget och sydde ihop en toille på bara några timmar! Och blev nöjd. Jag fuskade medvetet för jag knäcker min sylust med mina krav på precision och ett perfekt underarbete. Men egentligen fuskade jag inte mer än att jag zick-zackade sömmarna istället för att sy franska sömmar.  "Detta är en HOBBY, detta ska ge mig GLÄDJE", var mitt motto under processens gång. Och jag hade verkligen kul!
 


 
 
 Så här blev min toille. Jag blev nöjd med passformen. Jag tycker det är svårt med balansen mellan rörelsevidd och designvidd. Jag skulle nog kunna ta in några centimeter, men samtidigt ser klänningen inte för stor ut. Och den är riktigt skön att ha på sig!



 Jag har börjat klippa till den "riktiga" klänningen nu, i det här tyget:
 
 
 
Och till sist, en fråga till er:
 
Vad gör ni med alla dessa spillbitar? Man kan ju samla på sig hur mycket som helst. Jag spar de största, alltid med tanke på att de kan utgöra nån fin detalj i en väska, eller nåt annat. Hittills har jag inte använt dem. Har du? :)

Bärbar toille

 
 
 Jag kom på att jag skulle göra några ändringar i mönstret. Jag ville fortfarande ha mönster X i Yoshiko Tsukioris bok "Clothing for everyday wear", men ändra halslinningen och delar av livet. Så livet blev en korsning av mönster W och mönster X.
 
 Då var jag ju tvungen att sy ytterligare en toille.  Och se så bra det blev! Det som först var tänkt som en toille blev en bärbar klänning.
 
 
 
Nu i efterhand förstår jag inte hur jag kunde använda det här vackra tyget till en toille. Men det har legat bland mina tyger så länge - ett av många jag ärvt efter mamma - och jag har inte känt nån riktig lust till det. Det har andats för mycket batik och 70-tal. 
 Men det var nog bra att jag tänkte så. Då kunde jag sätta saxen i det utan alltför mycket respekt. Och tyckte plötsligt det var roligt med mönsterpassningen av de stora paisleyaktiga krumelurerna. Och plötsligt tyckte jag att tyget var vackert. "It grew upon me" som man säger på engelska.(Motsvarande uttryck på svenska?) Nu känns det som om klänningen kommer att bli en favorit.
 
 
 
 Detalj. Sköna fickor. Älskar den här modellen! Såg precis att det finns fler böcker med Yoshiko Tsukioris mönster utöver de tre jag redan har. Jag är svårt frestad.
 
 Ha en bra skaparhelg! :)





måndag 14 juli 2014

Istanbul

De sista dagarna i Turkiet åkte vi till Istanbul.
Vilken stad... Det går inte att skriva om alla intryck. Jo, det är klart att det gör. Men jag behöver fortfarande smälta alla upplevelser.
 
 
 
Monumentet Republik på Taksimtorget. Vårt hotell låg inom gångavstånd, alldeles intill den stora shoppinggatan Istiklal cadde.

 
Vid monumentet med maken och äldste sonen. Yngste sonen håller i kameran.

 
Men..vad är detta för en stenöken? Jag har sett bilder från Taksimtorget då det grönskade och blommade. Har regimen tagit sin hand från det efter oroligheterna förra året?


Vi tillbringade mycket tid i de klassiska turistkvarteren runt Blå moskén och Haga sofia. En panoramabild från Blå moskéns moskégård. Vi satt där i skuggan och hörde kallelsen till kl. 13-bönen. Ett så vackert böneutrop! Det ljöd mäktigt där vi satt.
 

 
När man kommer till Blå moskén som turist är man ett tacksamt byte för mattförsäljare, läste vi någonstans. Och mycket riktigt... När vi närmade oss ingången kom en artig, förekommande ung man som talade utmärkt engelska och frågade om han inte kunde få guida oss. Min make drog öronen åt sig, men jag hade lite kul och munhöggs med den unga försäljaren. Han fick gärna berätta allt han visste om moskén - och i sin nit att få sälja mattor var det inte lite han hade lärt sig. :) Men sälja några mattor, det fick han inte.

 
Ute på moskégården och till slut en panoramabild inifrån moskén.
 
 
Jaa...jag hinner knappt återhämta mig efter detta. Nu packar jag om väskan och åker iväg på roadtrip i Finland. :)