Jag har haft en underbar sommar, som jag skrivit lite om här i bloggen. Efter Turkiet åkte ena sonen och jag en sväng till Finland och hälsade på några av alla våra fina, härliga släktingar där. Jag har jättemånga kusiner. Vilken rikedom!!
Vi har hunnit vara hemma och bry oss om huset lite också. Och jag fick ett ryck och blev lite huslig och lagade mat och bakade bröd och frös in matlådor. Ända tills....
Ända tills SYLUSTEN dök upp. Och då, när den kommer, då blir jag fullständigt hänsynslös. Allt får vika. T.o.m. min egen hunger. Jag sa till min make att sylusten är ett utmärkt bantningspiller. Jag har inte tid att äta! Jag får ett sånt sug att sy så allt får förfalla. Tvätten får ligga kvar i tvättmaskinen tills det är dags att tvätta om den. Familjen får leva på de matlådor jag lyckligtvis lagade till förra veckan. Nåja, nu är de vana att laga mat själva, jag är ingen husmor, precis. Och jag bryr mig inte om att jag inte ätit lunch halvfyra på eftermiddagen... jag har bara inte haft tid.
Det är underbart. Detta saliga tillstånd varar bara några dagar. Sen händer det att jag vaknar upp, yr och rufsig, och tittar på plaggen jag åstadkommit. "Men vad är DET DÄR??? "
Fast den här gången.... den här gången tror jag faktiskt det blir bra!! Jag tror att jag äntligen, efter att ha sytt och sytt och sytt i två års tid, har hittat ett TNT. Det som alla amerikanska bloggerskor kallar "tried and true - pattern". Ett mönster som funkar, som man kan använda flera gånger!
Det började med en plötslig lust att organisera i syrummet. Ja, och den lusten kom sig av att två hjälpsamma ynglingar avlägsnade en stor möbel som stått där. Plötsligt såg jag möjligheter med den frigjorda ytan. Tygerna veks ner i lådor som ska ställas upp på en hylla. (Som ska monteras ihop när sylusten svalnat lite. Hm.)
På bilden hänger en toille på provdockan, en toille till en A-linjeklänning, ett mönster från Stoff och stil. Jag sydde aldrig klart den. Gjorde sen en A-linjeklänning som fortfarande hänger ofärdig därför att... nej, den historien orkar jag inte dra just nu.
Sen började jag kika på mönstren i den här boken. Fantastiska, inspirerande kreationer. Jag har två böcker till av Yoshiko Tsukiori. Jag la dem på is före sommaren. Jag ryms inte i bokens måttabell, inte ens i storlek L. Och nånstans har jag läst att om man behöver förstora ett mönster allt för mycket förstör man den ursprungliga designen. Det känns inte så roligt att erkänna, men de flesta av mina mått är 10 - 15 cm över bokens L.
Men fördelar man det hela vägen runt om blir det 2-3 cm ökning/söm, tänkte jag nu och kände att jag måste testa.
Det var den här modellen, modell X i boken, som väckte min "sewing mojo".
Då och då dyker det upp bilder i bloggar eller på facebook, en stolt sömmerska som skriver "den här har jag svängt ihop på några timmar". Sånt har aldrig hänt mig. Jag blir alltid djupt imponerad och förstår inte hur man gör när man "bara svänger ihop nåt".
Men nu... den här gången! Det här mönstret VAR faktiskt så enkelt. Jag förstorade mönstret till mina mått, klippte till tyget och sydde ihop en toille på bara några timmar! Och blev nöjd. Jag fuskade medvetet för jag knäcker min sylust med mina krav på precision och ett perfekt underarbete. Men egentligen fuskade jag inte mer än att jag zick-zackade sömmarna istället för att sy franska sömmar. "Detta är en HOBBY, detta ska ge mig GLÄDJE", var mitt motto under processens gång. Och jag hade verkligen kul!
Så här blev min toille. Jag blev nöjd med passformen. Jag tycker det är svårt med balansen mellan rörelsevidd och designvidd. Jag skulle nog kunna ta in några centimeter, men samtidigt ser klänningen inte för stor ut. Och den är riktigt skön att ha på sig!
Jag har börjat klippa till den "riktiga" klänningen nu, i det här tyget:
Och till sist, en fråga till er:
Vad gör ni med alla dessa spillbitar? Man kan ju samla på sig hur mycket som helst. Jag spar de största, alltid med tanke på att de kan utgöra nån fin detalj i en väska, eller nåt annat. Hittills har jag inte använt dem. Har du? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar