torsdag 7 augusti 2014

Tillbaka i syrummet

Hoppas ni alla därute har haft en härlig sommar. Den pågår fortfarande, men, som jag läste hos Fasta maskor och lösa funderingar nyss, "bonden skvallrar om att sensommaren är här". Sonen och jag har övningskört en hel del de senaste veckorna och överallt kör vi förbi åkrar som dignar av gyllengul säd. Det är både vackert och lite, lite vemodigt... De olika årstiderna har ju alla sina stämningar.

 Jag har haft en underbar sommar, som jag skrivit lite om här i bloggen. Efter Turkiet åkte ena sonen och jag en sväng till Finland och hälsade på några av alla våra fina, härliga släktingar där. Jag har jättemånga kusiner. Vilken rikedom!!

Vi har hunnit vara hemma och bry oss om huset lite också. Och jag fick ett ryck och blev lite huslig och lagade mat och bakade bröd och frös in matlådor. Ända tills....

Ända tills SYLUSTEN dök upp. Och då, när den kommer, då blir jag fullständigt hänsynslös. Allt får vika. T.o.m. min egen hunger. Jag sa till min make att sylusten är ett utmärkt bantningspiller. Jag har inte tid att äta! Jag får ett sånt sug att sy så allt får förfalla. Tvätten får ligga kvar i tvättmaskinen tills det är dags att tvätta om den. Familjen får leva på de matlådor jag lyckligtvis lagade till förra veckan. Nåja, nu är de vana att laga mat själva, jag är ingen husmor, precis. Och jag bryr mig inte om att jag inte ätit lunch halvfyra på eftermiddagen... jag har bara inte haft tid.

Det är underbart. Detta saliga tillstånd varar bara några dagar. Sen händer det att jag vaknar upp, yr och rufsig, och tittar på plaggen jag åstadkommit. "Men vad är DET DÄR??? "

 Fast den här gången.... den här gången tror jag faktiskt det blir bra!! Jag tror att jag äntligen, efter att ha sytt och sytt och sytt i två års tid, har hittat ett TNT. Det som alla amerikanska bloggerskor kallar "tried and true - pattern". Ett mönster som funkar, som man kan använda flera gånger!

 
 
Det började med en plötslig lust att organisera i syrummet. Ja, och den lusten kom sig av att två hjälpsamma ynglingar avlägsnade en stor möbel som stått där. Plötsligt såg jag möjligheter med den frigjorda ytan. Tygerna veks ner i lådor som ska ställas upp på en hylla. (Som ska monteras ihop när sylusten svalnat lite. Hm.)
 På bilden hänger en toille på provdockan, en toille till en A-linjeklänning, ett mönster från Stoff och stil. Jag sydde aldrig klart den. Gjorde sen en A-linjeklänning som fortfarande hänger ofärdig därför att... nej, den historien orkar jag inte dra just nu.
 
 
 Sen började jag kika på mönstren i den här boken. Fantastiska, inspirerande kreationer. Jag har två böcker till av Yoshiko Tsukiori. Jag la dem på is före sommaren. Jag ryms inte i bokens måttabell, inte ens i storlek L. Och nånstans har jag läst att om man behöver förstora ett mönster allt för mycket förstör man den ursprungliga designen. Det känns inte så roligt att erkänna, men de flesta av mina mått är 10 - 15 cm över bokens L.
 Men fördelar man det hela vägen runt om blir det 2-3 cm ökning/söm, tänkte jag nu och kände att jag måste testa.
 
 
 
 Det var den här modellen, modell X i boken, som väckte min "sewing mojo".
Då och då dyker det upp bilder i bloggar eller på facebook, en stolt sömmerska som skriver "den här har jag svängt ihop på några timmar". Sånt har aldrig hänt mig. Jag blir alltid djupt imponerad och förstår inte hur man gör när man "bara svänger ihop nåt".
 Men nu... den här gången! Det här mönstret VAR faktiskt så enkelt. Jag förstorade mönstret till mina mått, klippte till tyget och sydde ihop en toille på bara några timmar! Och blev nöjd. Jag fuskade medvetet för jag knäcker min sylust med mina krav på precision och ett perfekt underarbete. Men egentligen fuskade jag inte mer än att jag zick-zackade sömmarna istället för att sy franska sömmar.  "Detta är en HOBBY, detta ska ge mig GLÄDJE", var mitt motto under processens gång. Och jag hade verkligen kul!
 


 
 
 Så här blev min toille. Jag blev nöjd med passformen. Jag tycker det är svårt med balansen mellan rörelsevidd och designvidd. Jag skulle nog kunna ta in några centimeter, men samtidigt ser klänningen inte för stor ut. Och den är riktigt skön att ha på sig!



 Jag har börjat klippa till den "riktiga" klänningen nu, i det här tyget:
 
 
 
Och till sist, en fråga till er:
 
Vad gör ni med alla dessa spillbitar? Man kan ju samla på sig hur mycket som helst. Jag spar de största, alltid med tanke på att de kan utgöra nån fin detalj i en väska, eller nåt annat. Hittills har jag inte använt dem. Har du? :)

Bärbar toille

 
 
 Jag kom på att jag skulle göra några ändringar i mönstret. Jag ville fortfarande ha mönster X i Yoshiko Tsukioris bok "Clothing for everyday wear", men ändra halslinningen och delar av livet. Så livet blev en korsning av mönster W och mönster X.
 
 Då var jag ju tvungen att sy ytterligare en toille.  Och se så bra det blev! Det som först var tänkt som en toille blev en bärbar klänning.
 
 
 
Nu i efterhand förstår jag inte hur jag kunde använda det här vackra tyget till en toille. Men det har legat bland mina tyger så länge - ett av många jag ärvt efter mamma - och jag har inte känt nån riktig lust till det. Det har andats för mycket batik och 70-tal. 
 Men det var nog bra att jag tänkte så. Då kunde jag sätta saxen i det utan alltför mycket respekt. Och tyckte plötsligt det var roligt med mönsterpassningen av de stora paisleyaktiga krumelurerna. Och plötsligt tyckte jag att tyget var vackert. "It grew upon me" som man säger på engelska.(Motsvarande uttryck på svenska?) Nu känns det som om klänningen kommer att bli en favorit.
 
 
 
 Detalj. Sköna fickor. Älskar den här modellen! Såg precis att det finns fler böcker med Yoshiko Tsukioris mönster utöver de tre jag redan har. Jag är svårt frestad.
 
 Ha en bra skaparhelg! :)